treenigheten

Någon sa en gång att inget man inte kämpat för är värt att ha. Jag kämpar som fan just nu och hoppas att det nån gång kommer att ge resultat men det går jävligt trögt. Har försökt ta den enkla vägen ut men det sket sig totalt förra gången, den här gången har jag fått en riktig utmaning.

Egentligen ganska dumt att försöka fly undan utmaningar när man innerst inne vet att utmaningar är det som gör livet värt att leva. Vad är ett misslyckande egentligen? Ett fall ner i ett djupt hål eller en chans att förändras till det bättre? Kanske både och? Kanske beror det mycket på hur man själv hanterar misslyckandet?

Existentiell ångest is the shit men i morgon tar tentaångesten över


Btw har jag visst skaffat pojkvän :O