treenigheten

Jag lyssnar inte längre, 
jag stänger fönstret Inget värt nåt, 
som inte inger hopp 
Jag rusar inte längre erat lopp 
Jag står kvar, 
ser ingen plats för mig i mönstret 
Jag gömmer mig 
Jag värjer mig  
När sommarn kommer flyr jag över haven 
Där ingen vet, 
där ingen kommer in 
Men sommarn dör och min rastlöshet är min 
Och om vintern står jag gömd längst in i baren 
Och tiden går 


1989/10/10-2009/03/08