sådärja!

Nu hade jag tänkt att lägga mig i "Emmelies blogg" en gång för alla :) 
Någon firades i helgen och var faktiskt ganska skötsam för en gångs skull, även om hon gjorde om samma gamla misstag en gång till, men vem brukar inte tänka så?
Jag har trasslat in mig i ett ganska stort trassel som jag är rädd att jag kommer att måsta klippa bort.  Känns som att umeå börjar bli litet. Känns som att man borde ge sig av snart och upptäcka nånting annat. Börjar få den där rädslan igen, rädslan för att bli fast och kvävd. I bland är man som ett litet barn som söker desperat efter trygghet. I bland känner man sig som en fånge som vill ut. Ambivalensen präglar hela ens liv, men det kanske är något som hör till. Det är som att man vill att de ska finnas någon oupptäckt sanning med livet, för livet kan väll ändå inte vara såhär litet? Människor är bara så fejk, jag är så fejk, jag hatar fejk. Hatar fejkad optimism framförallt, vad hände med det melankoliska? Nu ska man inte rota i sånt som är jobbigt. Lev hälsosamt och var glad, det är meningen i livet. Klart att lycka är målet med livet men skillnaden mellan en ytlig och en genuin lycka är stor.

Men men, efter utbildningen drar jag och Emsi ut i vida världen. Känns som att de kan vara ett tillfälle att fixa ett vettigt jobb med en färdig utbildning. Mitt i misären, där man behövs. Kanske återvända till samma praktikplats som man gör utlandspraktiken på. Som ett delmål i jakten på något äkta.

Haha! Jag som hade tänkt skriva om helgens festande men vafan? :P

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0