treenigheten

Har gång på gång blivit uppraggad på krogen av sliddjur som antingen har varit upptagna, förlovade eller gifta.

Visst, de är okej för mig att dom är det, det stör inte min verksamhet att det sitt en ring på fingret, problemet är att:

1. Den här fina staden jag lever i är alldeles för liten, så när dom dömande blickarna börjar hagla mot honan i fråga så börjar hon att tänka med den eventuella hjärnan hon besitter och och bestämmer sig för att lägga ner.

2. Hon nöjer sig med att ha fått bekräftelse på att hon är en användbar del av köttmarknaden och där tar det stopp.

Jag är inte bitter bara blåst och frustrerad.