treenigheten

Jag lider av ett fyskt problem som tycks vara kärnan i mitt liv. Det är fult. Någotning som däremot är fint är att Umeå totaltäckts av underbar,  vit, härlig, kall, glittrande snö som verkligen tillfredsställer varenda cell i min kropp. När snön är här känner man sig inte ensam, det är för att då är alla Zebror borta.

För det vet väll alla fysiker att ensamhet är driket propitionellt med antal Zebror. Eller hur min käre en sten :]
Glid