treenigheten

bästa kvällen på....jag vet inte hur länge.
eller jo, sen peace and love måste det vara.
den bästa kvällen sen dess, och det är inget skämt.
vi skrattade och drev från början till slut. (eller mest jag och min sambo som drev)
magnus betner är sjukt het och sjukt bra, vi skrattade och vi skrattade.
sen fortsatte det ute på krogen.'

två killar sätter sig vid vårat bort,
jag säger bland annat helt seriöst
"jag tjänar då mer än dig, för jobbar som prostituerad"
"vi är lesbiska"
sen efter ett tag är jag ärlig och säger
"du är ju totalt värdelös, tråkigare människa får man leta efter"
DÅ går han äntligen..
ett bevis på att killar är desperata, men vi skrattade så andra trodde vi var helt dum i huvet.

denna helg:

-två stycken verkar iaf ha gått vidare i livet,
-en kanske är påväg tillbaka till vårat liv ?
-en hade sex med sin granne (hon hade ingen kondom, så han gick ner i  bara täcke för att hämta en, typ de roligaste jag hört)
-en gick hem med sitt x´s kompis
-en var på dejt
-en blev tvingad att skicka ett pinsamt sms
-en gjorde bort sig totalt
-två drack inte bara 3öl
-en blev kallad för fyllekärring av sin egna far


vi kommer typ aldrig mer ha kul,
inget kommer kunna klå denna lördag.








på återseende

jag har nog aldrig varit så bakiskåt som jag var igår.
varför blir man det?
eller det vet jag, men ändå
så himla frustrerande det är!
var är männen när man behöver dem?

vi har suttit och läst igenom gammla inlägg i våran och en viss norgediss blogg.
vilket svineri det var förut.
har vi slutat svina, eller är det under mer kontrollerande förhållanden nu?
eller är vi bara så vana att vi inte märker att vi svinar längre(för att det blivit en livsstil)?

helgen var kalas, vi var kalas, alla var kalas.
vår fina vän kerstin var nog mest kalas,
hon fick en blå haka och skrapsår.

någon ville verkligen ha mig,
några sjöng "alla dom som hatar ****** klappar nu".
vi dansade rövarna av oss
s hade sjut mkt ångest för att hon inte tog tillfället i akt.
pucken var där, men hon blev som en flicka 13
och sara är helt underbar, hennes kille kan skratta sig lycklig.

men vi kom på ett otroligt bra motto som vi alltid ska köra på,
gör hellre något du kan ha ångest över, än att inte göra det och få ångest för att du inte gjorde det.

vi skickade sms vid 3 på natten till typ alla med texten:
Hur kan jag ha ångest över något jag inte gjort?

man får ångest hur man än gör.
så gör allt!!!
du lever bara en gång.

en viss flicka har gått och blivit brunett,
sjukt galet.

Undrar ifall det är nån form av prestige i att inte lämna ut sitt nummer efter ett one night stand? Typ som att man har någon form av överläge ifall man inte gör det. Förstår inte de där riktigt, ifall man träffar en skön människa med samma humor och jag vet inte allt. Varför tar man inte chansen och vill höra av personen? Är det som en boost av egot att visa sig som att man inte är i behov av att träffa någon?
 
Näe jag vet verkligen inte hur folk tänker, tycker att det är jäkligt kul att dejta överhuvudtaget, sen om de bara leder till att man fortsätter att ha sex eller att man träffas nån gång och det rinner ut i sanden spelar egentligen ingen roll. Bara grejen att träffa en främmande människa på vinst och förlust är ganska underhållande. Jaja, kanske har så tråkigt liv i övrigt att jag söker sånna kickar eller nått, vette fan :P